av Emma/ScräpEmma

Beroende på var vi står i livet, vad som hänt, och hur nära det känns, så finns det många perioder och händelser, som är svåra att scrappa. Fler än en gång har tårarna runnit, och droppat ned på den layout jag suttit och arbetat på. Det är helt i sin ordning, det är ju livet jag scrappar.

För många är det första alstret prytt av foton på det lilla barnet eller barnbarnet, foton från bröllopet, eller den fantastiska resan till Thailand. Det är i regel ljusa och trevliga minnen, som vi känner att vi vill bevara på ett alldeles speciellt sätt, och det är dessa typer av foton som fått många av oss att överhuvudtaget börja scrappa.

Nu vet vi ju alla, att livet inte bara är vackert och fyllt av enbart ljusa stunder. För en del är det självklart att scrappa även de mörkare sidorna, men för andra är det svårare.


När man har det svårt och behöver ro i själen kan vatten hjälpa till så man får ro. Vatten som i hav där allt är oändligt utan början och utan slut. Vatten som sköljer bort problemen och renar både själ och sinne. Vatten som är början på allt liv.
Layout av Henrietta/Henrietta

Scrappandet i sig kan vara en form av terapi. Tankar skingras när vi fokuserar på någonting konkret, när vi arbetar med våra händer och känner på de olika materialen. Visst kan det gå så långt att det blir en flykt undan vardagen, men oftast är det bara en stunds återhämtning, en stund av eftertanke och meditation.


För mig har pyssel med händerna alltid varit viktigt för mitt välbefinnande. Sedan jag började med scrapbooking så har det verkligen blivit min terapi för själen.
Layout av Carola/Carola

Vi finns i varje alster
Oavsett vad vi scrappar, så är varje layout, varje kort och varje alter ett avtryck av oss själva. I olika grad är det delar av oss, som tar sig uttryck i motivet vi väljer att scrappa och i de färger, papper och dekorationer vi använder. Scrappandet är ett sätt att lära känna oss själva.

De så kallade BOM-layouterna (BOM = boken om mig), är ett mer direkt sätt att konfrontera oss själva. Det spelar ingen roll om det är en layout där vi står brud, ligger nyopererad på sjukhus eller delar med oss av våra drömmar - alla är en väg till vårt inre.


Att scrappa gör att jag lär känna mig själv bättre, när jag sätter ord och känslor på papper. En slags terapi." Jag skrev ut ett foto på mig i svartvitt på vanligt skrivarpapper sen gick jag lös på det med distress ink (old paper) och lade på lite färg med färgpenna (ögonen) och torrchalks för det rosa.Jag rev och misshandlade fotot lite innan jag tejpade ner det på brunt papper och använde häftklammer på utvalda platser för att framhäva idén jag hade med rubriken. Jag använde rubons som jag sen framhävde med vit penna och lite torrchalks. Blommorna är utklippta från ett mönsterpapper.
Layout av Evelina/Alien Bling

Ibland behöver vi scrappa en händelse, eller en period i livet, för att få distans till den. Det är ju ofta så, att får vi bara sätta ord på, och älta, det som skrämmer oss, eller gör oss ledsna, så blir det mycket mindre hotfullt. Vi kan uppnå samma effekt genom att scrappa det svåra. Genom att få ner det smärtsamma på papper, och skapa kring det, sätta ord och färg på känslan, så kommer vi en bit på väg mot ljuset.

Det är ett utmärkt komplement till livskamraten, den goda vännen eller terapeuten. Inte heller våra alster skvallrar mer än vi tillåter dem att göra.


Här har jag scrappat om vår mellandotters alldeles för många sjukhusvistelser. Hon har legat på sjukhus av flera olika anledningar, men nu hoppas vi att det är färdigt; det räcker nu!! Bakom vardera foto - alla är från olika tidpunkter - har jag dold journaling i form av en tag, där jag skrivit lite om vad som var orsaken till just den sjukhusvistelsen. Jag ville inte använda mönstrade papper, eftersom jag har fyra foton på layouten, och tycker det skulle blivit för mycket annars. Av den anledningen har jag också hållit inne på dekorationer. Det är en eftertänksam LO, den ska vara ren och lugn.
Layout av Emma/ScräpEmma

Jag utmanar oss alla att försöka se det vi helst inte vill se, och tänka på det vi helst inte vill tänka på, hos oss själva, eller i vår vardag, och sedan scrappa det. Det är naturligtvis upp till var och en om ni vill dela med er av resultatet, ens med nära och kära. Vi scrappar ju för vår egen skull, och vi scrappar livet.

0 kommentarer: