av Birgitta/Bi

Om jag, på ett korrekt sätt, har uppfattat vad kollegor, vänner och bekanta har sagt genom åren så innebär ägandet av en så kallad paketkalender både glädje och sorg.

Glädje - naturligtvis för den som skall få öppna paket från kalendern var dag. Till viss mån får man väl ändå förmoda en del glädje även hos givaren, men efter vad jag har förstått så innebär det också en hel del problem. Otaliga är de gånger jag har hört föräldrar klaga över den eländiga kalendern som det skall fixas 24 paket till. En del använder sig av metoden att köpa ett spel och sedan får man en detalj till spelet var dag, kanske blandat med en lott eller något annat smått eller gott.
Åter andra sliter sitt hår i vånda för att få fram tillräckligt många små paket, med ett något så när OK innehåll, utan att det för den skull skall behöva kosta en förmögenhet. Många är också de som försöker "köpa sig fria" och erbjuder barnen en större engångssumma om de bara slipper kalendern - vilket oftast inte brukar gå eftersom barnen gärna vill ha sina paket istället.

Ett alternativ
Jag har tagit fasta på detta och vill föreslå ännu ett alternativ.
Man kan kanske använda sig av paketkalendern som en traditionsbärare genom att använda sig av paket med samma innehåll varje år? Då bör förstås en och annan liten överraskning i form av en slant eller något annat lockande kunna få plats vid åtminstonde ett tillfälle!
Inför julen brukar jag och Sam alltid göra i ordning ett litet miniatyr landskap. I mitten placerar vi ett "berg" och på ena sidan får det bli ett vinterlandskap och på den andra sidan ett kargare berg och sandlandskap.

På snösidan hamnar pepparkakshuset när det är färdigbakat, djur, tomtar mm och på andra sidan berget ställer vi upp vår gamla julkrubba med allt vad där till hör.


Så här kan landskapet vara uppbyggt. Då det är alldeles för tidigt för pepparkakshus redan så gjorde jag ett fuskbygge av en gammal pizzakartong för att det bättre skall framgå var huset skall stå.
Foto av Birgitta/Bi

Kalenderns många paket
Eftersom vi använder många träd, djur och andra figurer till att bygga upp vårt landskap så tänkte jag mig att man skulle kunna använda dessa figurer till kalendern, genom att slå in dem i små paket.
I lagom tid före den 1:e december så samlas man och bygger upp sitt eget landskap. Sedan är det bara att öppna paket och bygga vidare dag efter dag ända till Julafton och sista dagens paketöppning då det kan passa bra att låta Jesusbarnet få ta plats i krubban.


En del av krubbans figurer. Jag hade nog valt att inte göra paket av dessa gamla figurer utan hade köpt nya istället. Det vore synd om någon av dem gick sönder och dessutom är de ganska tunga.
Foto av Birgitta/Bi

Vill man nu inte använda sig av en traditionell krubba så är idén ändå aplicerbar även om man tänker sig ett annat landskap. Vem vet kanske tom. Rymdmannen Spiff kan få besöka oss under helgerna framöver. Här finns också möjlighet att låta barnens egna alster få vara med, gör ett paket med barnets egentillverkade änglar, tomtar, lucia eller vad som nu blev skapat på dagis eller i skolan året innan.


En del av vinterlandskapets figurer. Förutom tomtar och luciatåg (får representeras av dessa stora figurer) så kan det behövas träd och buskar. Eller kanske en skridskoåkare till sjön?
Foto av Birgitta/Bi

För den som inte har något liknande hemma så innebär det väl en viss kostnad första året om man nu inte vill tillverka allting själv, men de följande åren blir det i princip kostnadsfritt. Men största vinsten är kanske ändå - du vet på förhand vad du ska paketera! Glöm inte smyga in en överraskning ibland bara.
Lycka till och fortsätt titta in för fler tips, det kommer nya var dag.

Du hittar alla Jultips via bloggarkivet, till höger.

1 kommentarer:

Anonym sa...

Så gjorde jag när barnen var små och jag hade dagbarn.
Varje morgon fick någon av barnen ta ett paket med en figur och ställa den i julkrubbelandskapet.

Jättekul att läsa om detta nu igen. *ler*