När vi skulle skapa alster kring barns rättigheter, valde vi att skapa med fokus på ordet "stopp", i alla dess former, samt på dekorationer, relaterade till barn.


Egentligen behöver inte barn leksaker för att leka utan dom kan med fantasins hjälp leka med nästan vad som helst, dottern lekte ofta att pennor var hennes vänner när hon var mindre nu är det dockor och hästar som gäller men fantasin den finns fortfarande kvar och jag hoppas hon får behålla den länge.
Layout av Sofia/skberg74


STOPP!
av Emma/ScräpEmma
Jag ska berätta något för er. Det handlar om en av de stunder då jag inte känner mig särskilt stolt över mig själv som mamma, ja då jag till och med får skämmas över mig själv.

Jag hade varit till ögonläkaren med äldsta tösen, och då vi ändå hade åkt de 12 milen, så passade vi på att göra ett par ärenden, när vi ändå var i stan. Jag var inte på mitt bästa humör, jag var trött och jag tycker inte särskilt mycket om att köra bil, så jag kände mig lite stressad över hela resan. Trots att jag egentligen inte behövde göra det.
Vi stannade till på en Lindexbutik, för att köpa kläder i present till en liten baby. När vi köade vid kassan, höll tösen i kläderna och stod bredvid mig mest hela tiden. Visst gjorde hon nån liten lov, sådär som man gör när man ska fylla fyra år dagen efter, men hon var så duktig och krånglade inte det minsta. När de så äntligen öppnade en till kassa, försökte jag fånga tösens uppmärksamhet genom att ropa på henne, samtidigt som jag går till kassan. Stressad över att hon fortsatte att tralla på, samtidigt som allt fler samlades bakom mig i kö, ropade jag ännu lite högre. Hon dansade runt lite, hörde att jag ropade, men kom inte, i mitt tycke, fort nog till mig. Irriterad sträckte jag ut handen för att ta kläderna från henne, och då ropade en kvinna bakom mig "STOPP!"

Först blev jag förbannad och undrade för mig själv vad i h-vete hon menade!!?? Sedan kände jag mig oerhört dum. Efteråt önskade jag att jag hade tackat henne, men det gjorde jag aldrig.
Jag skämdes nog för mycket.
Av vilken anledning skulle jag låta min omotiverade irritation och stress gå ut över mitt barn?

Nu fanns det inte i min tanke, inte i min värld, att jag skulle smälla till henne - men tänk om det hade varit så? Tänk att denna kvinna stod upp för en okänd unge. För mitt barn.
Och tänk om vi vore fler som vågade göra det!


Jag hade detta foto av yngsta tösen, som jag ville använda till denna layout. Hennes blick kan betyda så mycket, hennes allvar likaså. Nu är hon ju en av alla de lyckligt lottade, som är älskad och respekterad, men när man tittar på fotot, skulle man lika väl ha kunnat titta på ett barn som upplever våld och smärta i sin vardag. Ibland är det skrämmande hur svårt det är att se, och hur lite vi kan veta. Jag valde att använda både ordet "stopp" och något barnrelaterat (foto samt bild från bokmärke). Lappen där det står "aktas" har jag sparat från en leverans av scrapsaker...
Layout av Emma/ScräpEmma



Dessa bilder från ett helt vanligt besök på Nationalmuseum i Köpenhamn får skildra min uppmaning om att "Stoppa den hand som slår"!
Den barnrelaterade dekorationen får här vara en trasig Pollydocka från Sams gömmor.

Layout av Birgitta/Bi


Hur viktigt är det inte att bli sedd?
av Birgitta/Bi
Maken såg en gång en liten pojke som stod och fiskade efter saltgurka i en sån där hink de brukar ha i affärerna ibland. Pojken stod i djup koncentration och försökte och försökte. Min man stannade upp och iakttog honom medan mamman rusade runt och plockade varor, i och för sig såg hon att han höll på men tyckte väl det var en bra sysselsättning medan hon skötte övriga inköp.

Så kom stunden när han äntligen efter ca. 20 minuters fiskande lyckades fånga en gurka och stolt höll upp den samtidigt som han letade efter mammans blick för att få bekräftelse. Mamman fick syn på honom och kom stormande, slängde ner gurkan i spadet och sa "men som du kladdar - nu måste vi genast åka hem för jag har handlat färdigt!" Pojken såg fullständigt förkrossad ut. Han hade äntligen lyckats och så fick han inget erkännande för det! Mamman drog med pojken till kassan medan han gång på gång sa "men mamma, jag kunde ju..."

Den gången gick maken fram och berömde pojken och sa att han hade varit otroligt duktig som hade jobbat så bra och inte gett upp trots att det inte gick från början. Han berättade för mamman vilken duktig kille hon hade och det slutade med att både pojken och hans stressade mamma fick växa av stolthet och de gick ifrån affären med lugn och glädje istället för sönderstressade och besvikna.

Just denna gång blev han sedd av en utomstående men hur ofta missar vi inte själva att se och uppskatta våra barn i alla deras små eller stora projekt.
Jag har haft anledning att minnas "gurkan" många gånger när jag/vi har varit och handlat! =0)


Jag har använt två kulkedjor som kommer från ett leksakshalsband Sam hade som liten. De får förstärka klätterställningens rep och bli till en lina som hon kan balansera på. (Symboliskt för den balansgång vi alla behöver gå genom livet.) Spetsen som finns bakom svarta blomman med blingsten är en sjal från Barbiekläderna som inte används längre.
Layout av Birgitta/Bi



Jag tycker om det här fotot, där mellantösen kramar om sin lillasyster. Någon som bryr sig om. Det borde vara en självklarhet att varje barn skulle ha minst en vuxen som gör just det, men så ser ju verkligheten inte ut. Tyvärr.
Den lilla nallen, som "hänger" i blingsnurklan, kommer från en dragkedja i en barntröja.

Layout av Emma/ScräpEmma


Våra barn, allas ungar av ScräpEmma

1 kommentarer:

aviga Ellen sa...

Vilka oerhört vackra och starka LO:er ni har gjort! Verkligen viktiga saker att belysa.