av Birgitta/Bi

Det är lördag och klockan närmar sig tre. Det är en underbar höstdag och solen vräker ner från himlen.

När jag passerar trädgården fullkomligen skriker den på mig att jag ska stanna upp en stund och njuta men också att jag borde gå dit och jobba!

Men vad gör jag?

Jo, rusar upp till pysselhörnan och bara vräker ner mina scrapprylar, osorterat och ostrukturerat som det bara kan bli under stor stress. Siktet är inställt på andra nöjen än trädgårdsarbete!

Det är scrapträff på gång. Ja, visst, det är helt rätt - det var inte någon överraskning så jag borde ha kunnat packa i god tid, men då hade jag ju inte kunnat sitta uppe till klockan 3 natten innan för att jobba med några brådskande projekt.

Sam och jag bänkar oss i bilen; en snabb sväng förbi lokale handlaren för att inhandla vårt bidrag till knytkalaset, och vidare in mot staden.

Vi kommer till den planerade mötesplatsen några minuter för sent och finner oss vara – ensamma!

När jag plockar fram mobilen för att ringa värdinnan Katarina så ser jag att jag fått meddelande. Träffen har fått byta tid och plats. Tre sena återbud gör att vi inte behöver vara på dagiset som planerat utan ska träffas ”hemma hos” istället.

Vi tar oss vidare och kommer nedtyngda av väskor med scrapperier fram till sagda bostad en halvtimma för tidigt istället, men vad gör det. Vi är välkomna ändå. Nu får vi ju chans att träffa familjen i övrigt också.


Sam, kvällens värdinna Katarina med dottern Sandra tittar igenom lite material
Foto av Birgitta/Bi

Nya vänner
Katarina och jag känner varandra sen tidigare men Sam (snart 9) och Katarinas dotter Sandra (10) har inte haft det nöjet innan. Två själar möts och efter ca. 10 sekunder är de oskiljaktiga.

Jag får chansen att möta bästa väninnan Lena som kommit ner från Tranås för att få testa scrapbookingen. Hon har det blivande babyalbumet i högsta hugg. En efter en dyker upp och vi börjar så sakta få ordning (ja egentligen mer oordning) på alla tingen vi har med. Projekt diskuteras och påbörjas. 12-åriga Julia dyker upp. En frisk fläkt med massor av idéer.

Kortmakaren Jeanette anländer efter att ha stått på mässa hela dagen. Hon är trött och lite besviken på placeringen i lokalen. Inte mycket som blivit sålt under dagen men nu är det bara att ladda om tillsammans med vänner. Ljudnivån stiger och det scrappas, visas tekniker och diskuteras livets väsentligheter mm.


Ovan: Jeanette skapar kort medan barnen förser sig av de efterlängtade godsaker
Nedan: Julia och Lena i djup koncentration och Linda och Miranda väjer bilder

Foto av Birgitta/Bi

Bidragen till knytkalaset dukas fram
Goda ostar, ostpaj med kräftstjärtar, bröd, kex, schwartzwald-skinka, frukt osv. osv.

Barnen kastar sig med god aptit över läckerheterna och vi vuxna är inte sena att följa deras exempel.

Några vågar ta med faten till scrapbordet och jodå, rätt var det är händer en lite olycka då ett barn tappar lite mat på sin LO. Nu får de äldre och visare (?) visa hur man räddar en LO genom att pynta!

Vår lilla grupp får tillökning då Linda med dottern Miranda (10) ansluter. De yngsta deltagarna ger sig med jämna intervall ut i friska luften och den hägrande lekplatsen för lite extra stoj och bus. De återkommer då och då och jobbar lite och ger sig sen ut på nya strövtåg medan vi vuxna pratar och pratar. Jodå, vi skapar allt lite också men så där lagom långsamt och eftertänksamt. Mer godsaker dukas fram, det av barnen efterlängtade godiset och snacksen. Någon flyttar över i soffan istället medan några tappra stannar kvar vid scrapbordet.

Kvällen börjar bli sen och tröttheten sätter in. Värdinna med tillrest väninna skall ut på stan för att träffa bekanta över en öl och vi andra börjar plocka ihop vårt pick och pack.


Scrapbordet
Foto av Birgitta/Bi

Innan vi alla skiljs åt vid 22-tiden frågar jag vad de tycker är bäst med en träff som den här.

Samfällt kommer svaret: att få träffas och snacka och ha mysigt tillsammans. Det viktigaste är inte att det blir så mycket gjort utan att vi har roligt tillsammans medan vi gör det vi gör och känner för utan att känna tvång att prestera!

Mitt resultat av kvällen
En färdig LO och ytterligare en grundligt planerad och förberedd LO. En liten demonstration av flaskkort blir gjord och sist men inte minst blir jag en mycket lycklig dotter rikare. Sara har funnit en själsfrände och enda smolket i deras glädjebägare är att vi mammor inte tillåter övernattning vid första daten!

Tack tjejer för en trevlig kväll!

2 kommentarer:

Alien Bling sa...

wow så mysigt det låter - jag blir nådigt sugen att rusa iväg på scrapträff! :D

Arvet sa...

Så ska det låta!
Även om det inte blir mycket presterat så har man i alla fall väldigt trevligt tillsammans med andra lika "galna" människor som liksom en själv kan stå och klappa på ett papper eller en dekoration och drömma om framtida stordåd! Eller hur?