Varmt välkommen Aleksandra!

Så här kom jag i kontakt med scrapping och kortmakeri: Min lillasyster scrappade sitt bröllopsalbum 2007. Jag blev helt förälskad och tänkte att jag också nån gång skulle vilja prova. Men det dröjde till 2009 då jag som mammaledig behövde något stimulerande att sysselsätta mig med. Det började som ett sätt att föreviga alla härliga minnen på, men det blev så mycket mer än så. Numera är scrapbooking en viktig ingrediens i mitt välbefinnande.

Mitt bästa scrapminne: Mitt bästa scrapminne är inte från något jag själv scrappat. Mitt bästa scrapminne har jag min man att tacka för. Han stängde in sig en kväll med mina scrapprylar och gjorde världens finaste kort till mig. Han hade till och med chalkat kanterna och använt glossy accent! Han som så ofta retar mig för min beroendeframkallande hobby... :-)

Mitt sämsta scrapminne: Jag tror inte jag har nåt ... Det skulle kanske kunna vara nån av de gångerna jag försökt skapa nåt med papper som jag inte känner något alls för. Jag tror att alla som nån gång har haft ett DT-uppdrag har råkat ut för det. Då känns det verkligen mer som jobb än en rolig hobby.

När jag kommer över Alladins lampa ska jag passa på att önska mig: Jag skulle kunna vara djup här och önska mig fred på jorden, frihet och hälsa till alla, men jag tror jag önskar mig alla Martha Stewart stansar som finns istället ;-) Jag har bara 4 stycken, men skulle vilja ha såååå många fler! Sen så tror jag att jag skulle önska mig en rättvägsvisare. Har flera gånger ställts inför svåra beslut och jag hatar ångesten som i såna situationer drabbar mig. Tänk att ha en tärning att kasta, en glaskula att fråga eller nån sorts kompass för livet. Det skulle vara skönt ...

Mitt goda råd till alla som skapar: Skapa för att du vill det. Skapa med det du tycker om. Tillåt dig själv att testa dig fram till det som känns rätt för just dig. Våga experimentera och var inte rädd för att då och då skapa nåt du inte är nöjd med. Och just de... en till viktig sak - tillåt dig själv att hamna i en scrapfri svacka. Det kommer att gå över... om det så tar ett helt år (så som det har gjort för mig).

I övrigt vill jag säga ... Jag är glad och tacksam för att jag får vara här och gästa! Lyckas jag inspirera en enda av er läsare, blir jag världens lyckligaste tjej! :-)

Länk till min blogg: http://colorsofalex.blogspot.com/