Idag står våfflor på menyn. Här berättar vi om historia bakom och traditioner kring dessa läckerheter.

Våffeldagen, Vårfrudagen eller Jungfru Maries Bebådelsedag. Kärt barn har många namn. Samma sak gäller våfflornas tillredning och utformning. Såväl våffelsmet eller - för den delen - våffeldeg som våffeljärn kommer i nästintill oändligt många olika utföranden.


Detalj från "Marknadskvinna med grönsaksstånd" av Pieter Aertsen från 1567 (Fri licens)

Våfflor har en lång historia och de äts till såväl vardag som fest. De allra enklaste våfflorna baseras på enbart mjöl och vatten som sedan görs festligare med tillägg av grädde, socker, smör och ägg.

Två olika våffeldagar
Det finns två våffeldagar. Den internationella våffeldagen infaller den 25e mars varje år. Denna dag har sitt ursprung i den svenska våffeldagen.

Till detta kommer den amerikanska våffeldagen som uppmärksammas den 24e augusti. Cornelius Swarthout fick det första patentet på ett våffeljärn i USA just denna dag, den 24e augusti, år 1869. Detta järn var av den traditionella typen som måste vändas för att båda sidorna ska gräddas.

Firandet och traditionerna i Sverige
Firandet av Jungfru Marias Bebådelsedag - även Herrens bebådelse - går i de kristna länderna så långt tillbaka som till 600-talet. Jungfru Marias bebådelsedag infaller den 25e mars, det vill säga nio månader före jul och Jesu födelse. Denna dag är den dag då ärkeängeln Gabriel meddelade att Jungfru Maria var gravid. Tidigare var Jungfru Maria bebådelsedag som en röd helgdag i Sverige. Helgdagen avskaffades 1953 och samtidigt flyttades det kyrkliga firandet till söndagen mellan den 22a och den 28e mars medan det folkliga firandet och våffelätandet stannade kvar den 25e mars.


"Bebådelsen" av Leonardo DaVinci från 1472-75 (Fri licens)

Förr i tiden kallades Maria även för "Vår Fru" och därför kallas dagen även Vårfrudagen. Att det senare har blivit Våffeldagen anses vara ett språkligt misstag. Om vi säger "vår fru" snabbt många gånger på rad kommer vi snart att uttala det som "våfflor". I Skåne har våffelätandet ifrågasatts. "Fruedagen" (från danskan) används för att benämna dagen och det påminner inte det minsta om våfflor.

I Sverige är våfflor kända sedan 1600-talet. De tidiga våfflorna var fyrkantiga eftersom de gräddades mellan två rektangulära plattor över öppen eld. Redan från början fanns det karakteristiska rutmönstret med.

Vissa anser att våren börjar med våffeldagen. I det gamla bondesamhället var vårfrudagen en av de viktigaste och traditionsrikaste dagarna eftersom den markerade slutet på vintern och början på våren. Olika sysslor har knutits till dagen; i norr skulle timmerkörning och vinterkörslor vara avklarade och i söder skulle vårbruket inledas. Med våren ökade tillgången på både ägg och mjölk. Ägg symboliserar nytt liv och enligt en tradition börjar våren - och allt nytt liv - på våffeldagen. Våfflan blev helt enkelt en naturlig maträtt som kom med våren till allas bord.


Våffla serverad med sylt och grädde
Foto av Urbansuperstar (Fri licens)

Runt sekelskiftet 1900 blev det populärt att äta våfflor med grädde och sylt till kaffet. Våfflan blev en högst eftertraktad kommerciell produkt och flertalet våffelbruk uppstod runt om i landet och inte minst i huvudstaden. Det blev nästintill obligatoriskt att avsluta söndagspromenaden med att slinka in på något av de många våffelbruken som kantade promenadstråken. Våffeljärnet blev under denna tidsperiod något av en tidssymbol och en nationell symbol som kombinerade nationalromantik och jugendstil. 1891 öppnade Skansen och den så kallade "Skansenandan" bidrog till att öka våfflornas popularitet i Sverige.

I vissa bygder, bland annat i Dalsland och Värmland, förknipppas Junfru Maria bebådelsedag med tranans ankomst. Förr i tiden kunde man se människor "springa trana". Det var en lek som gick ut på att måla "tranbrev" och sedan springa med dessa till varandra. Det sades även att tranan "bar ljus i säng". Det betydde att man inte längre behövde tända ljus inomhus efter arbetsdagens slut utan dagsljuset räckte som ljuskälla.

En annan svensk tradition säger att om det frös under natten till vårfrudagen skulle det frysa i 40 nätter till.

Våfflor kommer i flera utföranden och baseras på än fler olika recept.
Det finns flera varianter av våfflor baserade på typ av och form på såväl våffeljärn som recept. I USA är de traditionella typerna och frusna våfflor populära. Våfflor finns även i till exempel gluten- och laktosfria samt vegetariska utföranden samt med olika smaksättningar som blandas i smeten (se länkar nedan).


Svenska våffelhjärtan
Foto av Urbansuperstar (Fri licens)

Svenska våfflor är tunna och tillagas i det speciella svenska runda våffeljärnet med fem hjärtan. Vanligen serveras den svenska våfflan med sylt tillsammans med vispad grädde eller glass. Det finns också de som föredrar en saltare variant och våfflor kan serveras med allt från gräddfil, rom, lök och räkor till ädelost.


Brysselvåfflor
Foto av Cipher (Fri licens)

Belgiska våfflor, som även kallas Brysselvåfflor, har ofta en lätt, tjock och kripsig konsistens samt större rutmönster jämfört med andra våfflor. Belgiska våffeljärn är rektangulära eller cirkelformade med 3 gånger 5 delar. Våfflorna serveras varma, pudrade med socker och ibland toppade med vispad grädde eller chocklad. Våfflan kan också serveras som dessert tillsammans med frukt eller glass.

Liègevåfflor, som kommer från staden Liège i östra Belgien, är mustiga, kompakta, söta och sega våfflor. De tillagas från degbollar i rektangulära våffeljärn med 4 gånger 6 eller 4 gånger 7 delar. Denna våffla uppkom under 1700-talet som en variant med pärlsocker som karamelliserar våfflans yta när den gräddas. Liègevåfflan, som är den vanligaste våfflan i Belgien, tillreds ibland med smaksättning som vanilj eller kanel.


Stroopwafles
Foto av Jacques Renier (Fri licens)

Stroopwafels eller holländska sirapsvåfflor är tunna våfflor med sirapsfyllning. De tillagas från deg och den färdiggräddade våfflan delas i två halvor. Den varma fyllningen sprids över halvorna och klistrar ihop dem. Stroopwafles är populära i Nederländerna och Belgien.

Amerikanska våfflor baseras på Belgiska våfflor och tillagas med bakpulver istället för jäst. De serveras toppade med smör och olika former av sirap till frukost, men de förekommer även tillsammans med friterad kyckling eller toppade med leverstuvning. Amerikanska våfflor är vanligen kompaktare och tunnare jämfört med belgiska våfflor.

I Hong Kong kallas våfflor "rutkakor". De liknar den traditionella våfflan, men är större, rund och indelad i fyra delar. I Hong Kong är våfflorna mjuka, lätta och de serveras som tilltugg. Smör, jordnötssmör och socker sprids ut på ena sidan av våfflan som sedan viks till en halvcirkel innan den äts. Smaken av äggula är karakteristisk för en våffla från Hong Kong, men de kommer även i smaker som choklad eller honungsmelon vilket även ger olika färger på våfflan.

Ett traditionellt svensk recept på våfflor
De flesta känner nog till Cajsa Warg. Prova på att laga våfflorna som de gjorde på 1600- och 1700-talet genom att följa hennes recept på sura gräddvåfflor (Källa: Cajsa Warg, Hjelpreda i hushållningen för unga Fruentimber, 1755).


Ett svenskt våffeljärn
Foto av Donovan Govan (Fri licens)

Till ett kvarter sur grädda tages 2 kvarter vatten, ett halvt kvarter smält smör och 2 stycken ägg. Alltsammans vispas väl tillhopa med så mycket gott vetemjöl att det ringlar sig efter vispen när han upplyftes. Bakas sedan på vanligt sätt. NB. Till dessa våfflor bör vara god tjock grädda, som intet är för gammal, så bliva de goda.

Med modernare mått får vi 15 laggar av 3 ¼ dl sur tjock grädde eller crème fraîche, 6 ½ dl vatten, 1 ¾ dl smält smör, 2 ägg och cirka 5 dl vetemjöl.

Våfflans språkliga ursprung
Såväl det svenska ordet "våffla" som det engelska ordet "waffle" eller "wafer" har ett gemensamt etymologiskt ursprung. "Wafre" (även "wafer") förekommer i medelengelskan omkring 1377. Ordet lånades från mellantyskans "wäfele" och lågtyskans "wâfel" där l ändrades till r. Tyskans Det tyska ordet är i sin tur en variant av tyskans "wabe", det vill säga en slags honungskaka.

De moderna holländska "wafel", franska "gaufre" och tyskans "waffel" har också samma ursprung. Under 1700-talet anpassades det engelska "wafer" till modern amerikansk engelska och förändrades till "waffle". Den svenska stavningen skiljer sig genom att det stavas med å och detta beror troligen på att ordet lånats in vid två olika tidpunkter.


Våfflor till glass
Foto av Larsinio (Fri licens)

Våffla används i det svenska språket för att också benämna det rån som kul- eller mjukglass ofta serveras i. Vidare är våffelväv benämningen på en vävteknik som ger tyget ett mönster som liknar våffeljärnets mönster. Från anglosaxiska länder har vi också så kallade "wafers" som är fyllda kex med våffelmönster.

Kuriosa om våfflor
Under 1300-talet tillagade grekerna platta kakor mellan två metallplattor och i 1500-talets England såldes så kallade "waferers" av gatuförsäljare. Dessa våfflor var rustikare till sitt urförande eftersom de baserades på bland annat malt jämfört med dagens vetemjöl. Under medeltiden var det vanligt att våfflor tillagades med ost och kryddor.


"Marknadskvinna med grönsaksstånd" av Pieter Aertsen från 1567 (Fri licens)

I det medeltida Europa var det tillåtet att sälja våfflor utanför kyrkan i samband med religiösa högtider. Konkurrensen blev med tiden så stor och tidvis även våldsam att den franske kungen Charles IX inrättade en lag för våffelförsäljning. Denna lag krävde att våffelstånden skulle ha ett avstånd på minst "deux toises" eller 6 fot mellan varandra.

I Sverige är våfflor kända sedan 1600-talet. Samma århundrande, omkring 1620, förde Holländska pilgrimer "wafles" till Amerika. Drygt hundra år senare - 1735 - trycktes ordet "waffle" för första gången i engelsk text.

Omkring 1790 sägs president Thomas Jefferson ha tagit med sig ett våffeljärn från Europa. Under slutet av 1700-talet blev det vanligt med våffelpartyn och våfflor såldes på gatorna i Amerika.

1869 tillskrevs Cornelius Swarthout det första patentet för ett våffeljärn i USA. Under 1890-talet kom det svenska runda våffeljärnet med hjärtan och det klassiska och utmärkande rutmönstret. Detta skedde efter att järnspisen hade introducerades under 1860-talet.

I samband med sekelskiftet till 1900 ökade våfflans popularitet i Sverige där den serverades tillsammans med sylt och grädde till kaffet.


Eggo waffle
Foto av Rama (Fri licens)

1953, introducerade Frank Dorsa frysta våfflor i amerikanska mataffärerna under namnet "Eggo Waffles". 1955 öppnades det första "Waffle House" i Georgia av Joe Rogers, Sr och Tom Forkner. Under tidigt 1950-tal var snabbmatsrestauranger ett nytt koncept och Rogers idé var att kombinera snabbhet med bordsservering och tillgänglighet dygnet runt. Idag är "Waffel House" en restaurangkedja med över 1 500 inrättningar fördelade på 25 stater i USA. De flesta av dessa gulmålade våffelhus är lokaliserade till södern där "Waffle House" är en regional kulturikon.

En viktig milstolpe i våfflans amerikanska historia skedde 1964-65 när den belgiske krögaren Maurice Vermersch tog med sig sin frus våffelrecept till Världsutställningen i New York. Dessa fluffiga våfflor som bakades med jäst kallades till en början brysselvåfflor. Snart insåg Vermersch att de flesta amerikaner inte visste var Bryssel låg och han bytte därför namnet till belgiska våfflor eller mer exakt "Bel-Gem"-våfflor. Våfflorna blev snart mycket populära.

Länkar
Våfflor.se


Skrotbokens länkar
Vi bjuder på våffelfest av Bi
Våfflor i stora lass av maxell - Skapat med våffeltema

0 kommentarer: