Varmt välkommen Linda!

Så här kom jag i kontakt med scrapping och kortmakeri: Det började med att jag höll studiecirklar i servettdecoupage, sen utvecklades detta till decoupage på kort. Det i sin tur ledde till att jag började göra kort även på scrap-vis hösten -08. Februari -09 skaffade jag min blogg, sen gick det fort!

Mitt bästa scrapminne: Det blir ju så klart mitt allra första DT-uppdrag, Stämpelstudion, som jag fick hösten -09

Mitt sämsta scrapminne: Det har jag ju inget, finns inget som är dåligt med scrapping!

När jag kommer över Alladins lampa ska jag passa på att önska mig: Ett rymligt, handikappsanpassat pysselrum med massor av finurliga och lättåtkomliga förvaringslösningar!

Mitt goda råd till alla som skapar: Följ din egen stil, skapa för att DU vill! Du duger som du är, och det du skapar är unikt. Skapa för din egen skull, och för att dina barn och barnbarn ska ha en bit kvar av dig när du är borta. Skapa för att det är kul och för att det ger dig något när du håller på. Var tacksam för den gåva du fått.

I övrigt vill jag säga ... Jag och min man Marcus bor i Linköping med våra två barn, Lucas 12 år och Leia 2,5 år. Eftersom jag har en kronisk värksjukdom som påverkar min vardag och min rörelsefrihet väldigt mycket, så är jag sjukpensionär sen några år tillbaka. Att få pyssla är som terapi för mig, även om jag kan få fruktansvärt ont av det, så kan det också skingra tankarna lite för en stund. Scrappingen har inte bara givit mig meningsfull sysselsättning, utan också underbara vänner, både i verkliga livet och i bloggvärlden.

Länk till min blogg: http://scraplinda.blogspot.com/