av Neliva

Dagen började med att man slog upp de ljusblå när klockan ringde 06:30..och då var man INTE så pigg... (hade varit uppe å packat till 03:00). Vi lämnade Halmstad klockan 07:00 med en bil som var fullpackad. När uret slog 09:00 så anlände vi till Hulebäcksgymnasium i Mölnlycke och hamnade först i kön. Men vi visste att vi skulle få vänta en stund, 30min. Så det fanns ju tid att röka.

Snabbt växte kön sig ganska så lång. Alla var glada å spända och hade massor med packning. Man såg folk komma bärande på stora plastbackar till höger och vänster.

Och äntligen så var timmen slagen och vi blev insläppta. Visserligen var solen framme och det var underbart väder..men alla ville ju komma in och köra igång.

Väl inne rusade alla rakt fram till incheckningen. Där man fick uppge sitt namn och fick en stämpel på handen i form av en fjäril.

Sen var det dax att leta reda på ett lämplig bord att sitta vid... och eftersom vi var först i kön så var det ju mycket att välja på.

Vi var ett gäng på 5 personer som slog oss ner vid första raden av bord... och lilla jag trodde att jag var så smart som tog ett fönsterbord. Åhhh vad mycket ljus jag skulle få tänkte jag. Jo, det fick jag, men det blev väldigt väldigt varmt där när solen stekte.

Efter en kort presentation av dagen av Tarja på Arkivet så var det äntligen dax att starta. Yippieee!

Först ut var en skisstävling för lo/kort... den skulle vara klar klockan 14:00. Och därefter gick det i rasande fart... 15:00 , 16:00 , 17:00 , 18:00 och 19:00 skulle man lämna in en Lo eller ett kort eller båda. Hmmm kan ju säga att jag dagen till ära just upptäckte att jag nog tillhör kategorin "långsamma scrappare". För fort gick det då rakt inte. Mitt i allt detta förvirrande tidskaos för mig skulle jag handla i det tre butikerna som var på plats och springa på kurs hos Inkido.

Kursen tog 30 min och man skulle vika en ask. Det var superkul. Och handla?? Jo, det gjorde man ju - en del. Jag tror nog att Tarja på Arkivet blev lite trött på mitt springande fram och tillbaka mellan min scrapvrå och hennes butik. Det blev massa pearlmaker som jag bara älskar att jobba med, en hel del nya papper, lite stämplar och en del annat.

Det var kul att träffa Misan och Lotta på Scrapperiet igen. Har ju inte sett dom sen jag flyttade till Holland.

Klockan 18:00 såg jag sanningen i vitögat. Jag har blivit glömsk!!! Hade glömt att ÄTA!!!

Visst, vi fick frallor när vi kom så där åt jag en fralla, men det var nu många timmar sen och stackars lilla magen kurrade febrilt. Så det blev till att ge sig iväg till närmsta korvmoj, vilket tog tre minuter att gå dit.

Snabb som en oljad blixt slängde vi i oss lite mos och korv för att sen gå tillbaka och handla i shopparna en sista gång innan dom skulle stänga klockan 20:00.

När vi kom tillbaka till skolan så kom jag på att jag inte hade sett Yoli på hela dagen. Jag visste ju att hon skulle vara där och jag så en del annat folk hon kände, men ingen Yoli. Jag började gå runt i lokalen på jakt efter henne, men utan resultat. Så jag vet faktiskt inte om hon var där eller ej.

Klockan 20:30 började vi packa ihop och jösses vad jag hade skräpat ner. Blev en snabbstädning. Sedan tackade vi för oss och började färden hemåt.

Nu sitter man här med värkande fötter och skallen full av nya idéer och tekniker... så inte blir det mycket sovande inatt heller gissar jag.

Det var en lyckad och rolig träff. Vi vet dock inte om vi slog några rekord än men jag gissar på att det lär vi nog kunna läsa på Arkivets blogg eller på Scrapperiets blogg.

Det var mycket folk fast det märktes inte. Ingen hög ljudvolym och inte särskilt trångt heller.

Det var en lyckad träff och ja jag skulle gärna göra det igen.

Mitt nästa projekt blir att besöka scrapevenet i april i Helsingborg.

av Birgitta/Bi

Det är lördag och klockan närmar sig tre. Det är en underbar höstdag och solen vräker ner från himlen.

När jag passerar trädgården fullkomligen skriker den på mig att jag ska stanna upp en stund och njuta men också att jag borde gå dit och jobba!

Men vad gör jag?

Jo, rusar upp till pysselhörnan och bara vräker ner mina scrapprylar, osorterat och ostrukturerat som det bara kan bli under stor stress. Siktet är inställt på andra nöjen än trädgårdsarbete!

Det är scrapträff på gång. Ja, visst, det är helt rätt - det var inte någon överraskning så jag borde ha kunnat packa i god tid, men då hade jag ju inte kunnat sitta uppe till klockan 3 natten innan för att jobba med några brådskande projekt.

Sam och jag bänkar oss i bilen; en snabb sväng förbi lokale handlaren för att inhandla vårt bidrag till knytkalaset, och vidare in mot staden.

Vi kommer till den planerade mötesplatsen några minuter för sent och finner oss vara – ensamma!

När jag plockar fram mobilen för att ringa värdinnan Katarina så ser jag att jag fått meddelande. Träffen har fått byta tid och plats. Tre sena återbud gör att vi inte behöver vara på dagiset som planerat utan ska träffas ”hemma hos” istället.

Vi tar oss vidare och kommer nedtyngda av väskor med scrapperier fram till sagda bostad en halvtimma för tidigt istället, men vad gör det. Vi är välkomna ändå. Nu får vi ju chans att träffa familjen i övrigt också.

Nya vänner
Katarina och jag känner varandra sen tidigare men Sam (snart 9) och Katarinas dotter Sandra (10) har inte haft det nöjet innan. Två själar möts och efter ca. 10 sekunder är de oskiljaktiga.

Jag får chansen att möta bästa väninnan Lena som kommit ner från Tranås för att få testa scrapbookingen. Hon har det blivande babyalbumet i högsta hugg. En efter en dyker upp och vi börjar så sakta få ordning (ja egentligen mer oordning) på alla tingen vi har med. Projekt diskuteras och påbörjas. 12-åriga Julia dyker upp. En frisk fläkt med massor av idéer.

Kortmakaren Jeanette anländer efter att ha stått på mässa hela dagen. Hon är trött och lite besviken på placeringen i lokalen. Inte mycket som blivit sålt under dagen men nu är det bara att ladda om tillsammans med vänner. Ljudnivån stiger och det scrappas, visas tekniker och diskuteras livets väsentligheter mm.


Bidragen till knytkalaset dukas fram
Goda ostar, ostpaj med kräftstjärtar, bröd, kex, schwartzwald-skinka, frukt osv. osv.

Barnen kastar sig med god aptit över läckerheterna och vi vuxna är inte sena att följa deras exempel.

Några vågar ta med faten till scrapbordet och jodå, rätt var det är händer en lite olycka då ett barn tappar lite mat på sin LO. Nu får de äldre och visare (?) visa hur man räddar en LO genom att pynta!

Vår lilla grupp får tillökning då Linda med dottern Miranda (10) ansluter. De yngsta deltagarna ger sig med jämna intervall ut i friska luften och den hägrande lekplatsen för lite extra stoj och bus. De återkommer då och då och jobbar lite och ger sig sen ut på nya strövtåg medan vi vuxna pratar och pratar. Jodå, vi skapar allt lite också men så där lagom långsamt och eftertänksamt. Mer godsaker dukas fram, det av barnen efterlängtade godiset och snacksen. Någon flyttar över i soffan istället medan några tappra stannar kvar vid scrapbordet.

Kvällen börjar bli sen och tröttheten sätter in. Värdinna med tillrest väninna skall ut på stan för att träffa bekanta över en öl och vi andra börjar plocka ihop vårt pick och pack.


Innan vi alla skiljs åt vid 22-tiden frågar jag vad de tycker är bäst med en träff som den här.

Samfällt kommer svaret: att få träffas och snacka och ha mysigt tillsammans. Det viktigaste är inte att det blir så mycket gjort utan att vi har roligt tillsammans medan vi gör det vi gör och känner för utan att känna tvång att prestera!

Mitt resultat av kvällen
En färdig LO och ytterligare en grundligt planerad och förberedd LO. En liten demonstration av flaskkort blir gjord och sist men inte minst blir jag en mycket lycklig dotter rikare. Sara har funnit en själsfrände och enda smolket i deras glädjebägare är att vi mammor inte tillåter övernattning vid första daten!

Tack tjejer för en trevlig kväll!